så står det på elins profil på face. Hehe kul va. Hon vill att jag ska bli president! Hejja Elin, eller kanske hejja Stöckel. Jag vet inte om jag vill blir president för jag tycker det är jobbigt med mycket ansvar. Ansvar är inget för mig och inget för andra än barack obama, jag vet inte om det är nått får han heller. Vi lär ju märka ;)

till min nya fina lilla etta ungefär tvp kvarter ifrån där jag bor nu. Sara flyttar lite längre bort och risken finns att jag inte orkar hälsa på henne så ofta som jag hade velat bara för att det är längre än 10 meter. Allt är så nära här så när något är längre än 100 meter tycker jag att det är långt, men det är kul och vara lat. Jag lägger upp bilder på nya lägenheten när jag har flyttat in :) Bye!

Idag var vi in på en hemsida jag, linnea, antonia och lilli. Det var scaaary ska jag säga. Man skriver en fråga till någon snubbe om vad som helst och så svarar han. Vi började med och fråga vilken färg på tröjan Antonia hade och han svarade gul, gissa vad hon hade för färg, GUL! Okej tänkte vi men sen när vi började fråga saker som vad nathalie gjorde, vars vi bodde och vilken sport vi höll på med och när han dessutom svarade rätt på allt blev vi liiite rädda bara. Jag satt mest och skratta men de andra var nog lite rädda tror jag, eller jar var nog det egentligen. Jag fattar inte hur det går till, han måste vara tankeläsare eller nått sånt. Hujja det var läskigt!

Min kära syster kom på besök och vi åkte först till tandläkaren och sen till Coop för och handla. Jag storhandlade så nu har jag fyllt på mitt matkonto lite här hemma. Sköönt! Ikväll blir det Linas kvällsbok med gänget men innan dess ska jag träna hade jag tänkt.




Lite mellanmål med syster uppskattas alltid ;P

varför måste allting ibland kännas så hopplöst? Jag vet att hoppet är det sista som överger oss med i det här fallet känns det inte så...fan!

Jag kollade just en film från en av mina första tyngdlyftningstävlingar och då fick jag ett sug att tävla, att åka skidor och att börja skolan. Eller inte och börja skolan men att få träffa alla och återgå till det normala. De flesta säger att jag ofta är glad och framstås som lycklig. Ni har rätt, jag är glad och lycklig. Jag tror att alla är lyckliga egentligen, de ser bara inte det som är bra, "jag har inget liv" säger det flesta, även jag, men det är inte sant. Alla har ett liv, vi lever det nu och bara för att  man inte alltid gör någonting betyder det inte att man inte har nått liv. Någon tycker att böcker är ens liv, andra skolan och andra löpning. Istället för och gå runt och inte tro att man har nått liv, gör nått åt det och gör så att du får ett liv för du lever ju, det är bara bullshit att du inte har nått liv.

Jag fick lite spel på allt livsnack men det är kul och skriva av sig lite,











   
Det här är mitt liv and I love it!

På söndag åker jag tillbaka till Gällivare och det känns riktigt bra faktiskt. Jag har aldrig haft en sån här bra sommar som i år så det känns skönt att börja vintersäsongen efter ett lyckat sommarlov. Jag och Sara ska separera (stavas det så?) och det känns lite tråkigt men jag blir nästan granne med Carro och Ante så det ska nog gå bra det också.  Nu ligger Sara på playan i amerika och tar det lugnt men jag förstår inte hur både hon och Sofie kunde överge mig till ödet där borta i en hel vecka. Vem ska jag träna med? vem ska jag leka med och vem ska jag handla med?:'( Det är bara en vecka så jag tror jag överlever men det är tråkigt. 

Nu ska jag ta förnuftet till fånga och packa ner alla mina kläder och byta sängkläder. 

 


Se här står jag helt ensam ;)

Min blogg förfaller, den dör, den vissnar. Äh, min blogg är ändå inte välbesökt så det gör nog inget. Mina vandrande pinnar vissnar också men min mamma tror jag blir en bra barnvakt. Två har dött av så nu har jag bara två kvar, men två är mer än ett och ett är mer än noll. Dom har stort utrymme så min moster tror att dom kommer bli stora. Just nu är dom små, mycket mycket små. Jag vet inte om Ylva och Ellie är djurvänner eller djurdödare, dom tror att de stackars djuren ska leva ett lyckligt liv med mig i Gällivare. Jag tror dom missade en liten detalj när dom kom på att köpa dom, nämnligen att jag är borta 1000 dagar och att de stackars liven inte kan klara sig själv.

Kloka ord J: Allt som lever dör ju! :P








Lite bilder från sommaren kan jag bjuda på :D