Jag kollade just en film från en av mina första tyngdlyftningstävlingar och då fick jag ett sug att tävla, att åka skidor och att börja skolan. Eller inte och börja skolan men att få träffa alla och återgå till det normala. De flesta säger att jag ofta är glad och framstås som lycklig. Ni har rätt, jag är glad och lycklig. Jag tror att alla är lyckliga egentligen, de ser bara inte det som är bra, "jag har inget liv" säger det flesta, även jag, men det är inte sant. Alla har ett liv, vi lever det nu och bara för att  man inte alltid gör någonting betyder det inte att man inte har nått liv. Någon tycker att böcker är ens liv, andra skolan och andra löpning. Istället för och gå runt och inte tro att man har nått liv, gör nått åt det och gör så att du får ett liv för du lever ju, det är bara bullshit att du inte har nått liv.

Jag fick lite spel på allt livsnack men det är kul och skriva av sig lite,











   
Det här är mitt liv and I love it!