Skolan väntar. Jag vet inte vad jag känner, ingenting! Igår var första gången jag absolut inte ville åka hit. Jag hade stor lust att hoppa av i Kiruna tillsammand med Sara men icke. Skolan kallar. Det är skönt när jag väl är här men det är så jobbigt att jag måste packa om för hela påsklovet och åka hem imorgon. Det känns ganska jobbigt att släpa två par skidor, en fetingväska och en pjäxbag till bussen som ligger 300 meter härifrån men med alla saker känns det som en mil. Ingen som känner att dom vill komma och hämta mig, rädda mig från the walk from hell? Nej nu kallar skolan, tjobbre!



Är det någon som tycker jag såg smidig ut på den här bilden? :P