Många tror att jag lever det opptimala livet och att allt är superbra. För det mesta är det det, men sen kommer den där dagen som är riktigt jobbig och man vet inte riktiga varför man håller på med det man gör. Idag var en sån dag. Vi åkte störtlopp på förmiddagen och det gick helt okej, på eftermiddagen var det storslalom och inget ville stämma. Det låter som jordens undergång att det gick dåligt på ett pass, men jag har som fastnat och där står jag, kommer varken fram eller tillbaka. Ahh, det är så svårt att beskriva känslan för er som inte åker slalom. Det är frustrerande för det är det här jag vill. Jag vill bli bäst på skidor det är därför jag gör det här. Ibland måste man bara påminna sig själv för det kommer börja gå bra någon gång. Jag fick gråta en skvätt och nu samlar jag nya krafter för nästa pass. Tack alla som alltid ställer upp för mig, ni behövs verkligen.

"Det är bara att kämpa och man måste få vara ledsen ibland, alla behöver det" Citerat: Caroline Lundmark och Antonia Söderberg. Tur jag har er mina vänner <3

This is a normal day in the slope...eller så inte ;) Supersexigt med väst på jacka, I like :P