Jag var och tävlade i Tärnaby i helgen och första dagen är det inte ens att prata om. Andra dagen fick jag till ett bra första åk och fick starta 12:a i andra. Banan var ungefär den samma som i första och jag kände att det kunde gå bra nu. Banan var rak och det stor stort skrivet  Karin på den. När jag stakade iväg från starten och jag svängde dom första käpparna gick det bra, mycket mycket bättre än första. Det här kan bli bra, riktigt bra tänkte jag. När jag hade åkt halva bana händer det som absolut inte fick hända, ett felskär och jag ligger i snön. FAAAAAAAAN, ett dödsskriv ekar över backen och om inte betong gick sönder av det så kommer tränarna få leva med tinnituss resten av sitt liv. Jag hade min chans igår och så sumpade jag den, jag sumpade den!!!! Jag kan inte beskriva besvikelsen, jag vill bara åka om och göra rätt den gången. Jag skyller kraschen på någon annan, det känns bättre då. Jag vet att det inte är någons fel men jag måste få avreagera mig på något. Det var igår jag skulle visa att jag visst kan åka skidor och vad jag går för. Ett felskär förstörde hela dagen och hela veckan. Jag kommer aldrig förlåta mig själv. Bye bye gud, fan ta dig och försvinn, kom aldrig tillbaka, jag vill aldrig mer se dig. Du är ful och äcklig och jag hatar dig!! FÖRSVINN!

Nej nu ska jag och slänga in tvätte i torktummlaren, ha det bra mina vänner. Bye!