Nu kommer det ett sånt där känsoinlägg igen men jag kom på det igår. Jag var på tyngdlyftningen med Sara och helt plötsligt började jag gråta. Jag satt och grät mitt under träningen, och det var inte på grund av utmattning eller någon annan mental break-down. Jag saknar Gällivare, jag saknar Anita och alla fina människor som jag lärt känna. Jag kommer aldrig få leva likadant med dom nå mer. Nog kommer jag träffa dom och så men aldrig lika ofta och på samma sätt. Jag blev lite känslig för någon minut eller så men det var skönt att veta att jag ändå saknar det, skidåkningen och allt annat. Ni behöver inte vara oroliga att jag tagit fel beslut för det har jag inte, men det känns ändå som en naturlig grej att sakna allt och alla, annars hade det känns konstigt. Sara sa att jag fick komma och hälsa på henne ofta om jag saknade dom. Jag lovar dig Sara, det kommer jag!

Vet ni hur skönt det hade varit att komma tillbaka till skolan och känna att jag faktiskt har saknat den lite, all stress och alla tråkiga lektioner. Det var så det var i Gällivare. Man kom första skoldagen till skidkorridoren och kramade om alla, insåg hur mycket man faktiskt har saknat alla och sedan knallade man iväg på lektion med ett leende på läpparna. Det är så jag vill att det ska vara nu men jag tror inte det kommer vara så, eller jag vet. Inget är som Gällivare. Gällivare är helt enkelt bäst och jag hoppas ni förstår det, alla mina galna, fina, vackra, skidgalna vänner. Hoppas ni förstår att jag saknar er. Jag kan inte minnas att jag vaknat många gånger under min tid i Gällivare och inte velat stiga upp. Skulle jag inte åka skidor så skulle jag i alla fall få träffa alla mina vänner som gjorde tiden där oförglömlig. Så tack alla som gjorde de 2 bästa åren i mitt liv!


du har räddat lektionerna många gånger Antonia.

Elin min glada skrattande vän, vad ska jag säga ;)


Turkiet, inte var det dåligt inte!


Osh, det var bra kvalla så det bara sjöng om det ser jag. Men vi är bäst hur som helt ;)


Power by skidgymnasiet Gällivare!!! Minst sagt.


Nu snackar vi om Gällivares biffigaste tjejer :P


Jag vet inte om det bara är jag, men har vi inte ovanligt roligt när vi är på läger?...


...och när vi åker i gammla Betta. Åh, henne saknar jag också... ;)

...eller när vi åker i backen, även om det är flacka likavaara...


...eller posar med skidbrillor framför kameran? ;)


Linnea Linnea Linnea!! The best red-head in the world :)


/EnkänslovågavKarin