Jag vet inte riktigt hur jag ska säga det här men jag och sara är oskiljaktiga, vi är så tighta. Hon sover hos mig, hon äter hos mig och vi tränar tillsammans. Jag vet inte riktigt vad man ska dra för slutsats av det här men det är hårt och bli särbo såhär helt plötsligt. Man måste ta det lite lugnt i början med andra ord. Helt plötsligt står man där utan ett täcke att krypa ner under när man är rädd för spöken och ingen vägg att luta sig mot när man är trött eller ledsen. Med andra ord så tär hela den här seperationen på mig, HeHe. Mina vänner säger att det bara är att gå vidare men dom förstår inte det speciella som jag och Sara har, det där lilla extra. Haha




Sara kör på reklamsmilet ;)