Jag vill ha vinter. Så där skönt kallt att det blir is på ögonfransarna. Jag vill frysa, fast inte så mycket att man förfryser tårna för det är inte skönt har jag hört.. Jag vill ta på mig dunjackan och känna att det är här jag ska stanna, dunjackan är mitt liv, det är så det ska vara. Det är så härligt när man kommer en lördagsmorgon upp till backen och det knastrar helt underbart under fötterna och när man sätter på sig skidorna går det så trögt och tjärvt att man måste använda hela sin armstyrka för att komma fram till liften. Men det är vad jag vill ha, vinter vinter och åter igen vinter! Du är mer än välkommen kära vinter :)

Ni får ingen bild nu heller för jag...äh, det finns ingen förklaring, jag har helt enkelt inte fotat någonting:p

/LängtansKarin