Klockan är 23.19 på nyårsafton och här ligger jag på en madrass i syrrans rum. Kusinerna är här och firar nyår och då får jag inta min plats på golvet i Erikas rum, men det är lugnt och skönt här nere i källaren. Jäklar dom smäller raket utanför fönstret, ut på tolvslaget och kolla på raketerna sen blir det sängen för min del. Jag måste se till att blir friskt nu så jag kan börja leva igen :)

Jag har då inte uppdaterat på länge märker jag, lite bilder sen julafton tänkte jag lägga upp :)




Eller snarare två stycken, internet är inte alltid så snabbt på min dator :P

Jag har just kommit på massa mönster, jag tillhör knarkarna. Min gamla lägenhet i malmberget kryllade tydligen av knarkade för när vi skulle flytta  ur den kommer min nuvarande granne och är hög som en fågel och hans kompis som uppenbarligen bodde där. Och inte nog med det, när jag kommer till min nya lägenhet och ska packa in grejerna i lägenheten kommer knarkaren igen och med någon anna denna gång. Jag vet inte vad det är med mig och knarkare men dom förföljer mig. Gällivare är sån jäkla knarkhåla, förstår inte att det existerar så mycket droger, helt sjuukt.


Sicken slum jag har hamnat i ;)

Så fin dag jag har haft idag.. Mina skidor är en disaster enligt Peo. Ja vad ska man göra åt intersports höga nivå på planslipning och hängning av kanter? Om jag nu hade bett dom hänga kanterna hade dom väll i alla fall kunnat göra det någorluna rätt och inte förstöra hela skidan. Jag saknar Mats som hade lite koll på livet på intersport, hur kunde han lämna oss slalomåkre i sticket? Aka, life goes on som man brukar säga, men jag är inte så säker denna gång ;)

Okej, ni som inte har så stor koll på skidor eller något av det andra jag skrev så ville jag bara säga att jag hade en disasterdag med mina disasterskidor.


I dom här skidorna kände jag livet, bättre liv än men mina disasterskidor i alla fall :P

Vi anlände till Åre igår vid tolvtiden och vi ställde klockan på 05.30. Träning klockan sju var det som gällde så det var bara att bryta upp ögonocken med en domkraft i morse. Det blev friåkning med super-g skidorna tillsammans med Gälkagänget. Det gick ganska bra så få se hur det går på tävlingen imorgon. Minus 17 grader visade termometern i morse så det var trängsel till gondolen vill jag lova. Alla ville sitta inne så dom inte behövde frysa ihjäl, men de flesta gjorde det i alla fall. Så himla kallt, brr. Nu ligger jag bredvid Ylva i sängen och jag hör henne snarka. Hon har ont i tån och den ser ut som crap, den är sjukt uppsvullen och äcklig. Hoppas på bättre tider för Ylva imorgon.

två flickor i 17års åldern som var i en mycket liten by kallad Tärnaby. Den ena flickan bor i en söt liten lägenhet i den lilla byn, den andra flickan var där och snylta lite sängutrymme. De båda flickorna skulle tävla, storslalom skulle dom åka i Anjabacken. Den lilla byn var för tillfället mycket kall och det stack fint på flickornas kinder när dom skulle ut och åka slalom. Det var en tränare som sa till en flicka som sa till en anna flicka att man ej skulle underskatta Anja. Som tur var lyssnade de båda flickorna på tränaren och den ena flickan åkte riktigt bra, riktigt bra. När flickorna senare frös om både fingrar, tår och benmärg var det dags för den bättre av dom att stiga upp på en pall, nummer 3 stod det på den. Flickan var mycket mycket glad och hon kände verkligen livet inom sig. Dessa flickor som kallar sig för karin och Ylva hade en fin tid i den lilla byn Tärnaby och jag tror att de båda flickorna kände livet inom sig den och alla andra dagar.

När flickorna tävlat klart och det fortfarande var lika kallt i byn var det dags för träning. Klockan 05.45 steg de båda flickorna upp en vacker dag för att åka super-g i Anjabacken. Än en gång fick man inte underskatta Anja, hon är lömsk den där Anja, mycket lömsk. Väl på toppen av den långa backen var det bara för de båda flickorna att stoppa skidorna ner för backen och släppa på alla bromsar. Flickorna hade en mycket bra träning och tårna var knappt märkbara när dom vandrade hem en och en halv timme senare. Den enda flickan gick till skolan och den andra fick städa, livet är inte alltid rättvist ;)

De båda flickorna levde förhoppningsvis lyckliga i alla sina dar.

Så var man tillbaka i Gällivare igen, ena dan där och enda dan här. Visst är länstrafiken fantastik...man får dock bara ha med sig två bagage vilket är omöjligt för en slalomåkare men det går fint att cgarma busschaförerna. Jag åker till Tärnaby idag, jag känner livet inom mig. På onsdag åker jag till Åre och stannar där tills på södag och sen hem med tåg. Hem och fira jul, mums för julmaten :)


My name is Ylva, trallalallala :)

Polkagrisarna var på stan idag, jag och Sara. The twins var det som spatserade på gatorna och tur att det står skidgymnasiet Gällivare på ryggen av våra jackorna (ni kan tacka mig senare Sara och Sofie för att jag kom på en sån underbar idé). Jag kanske måste åka till Tärnaby imorgon på morgon och det skulle bli väldigt jobbigt tycker jag, men det är alltid kul att träffa Ylva. Jag måste ringa och höra hur det blir med livet, Ciao!

Jag, Nattha och Sofie var det som kände för lite skidor idag och vi fick åka på storfjället. Härliga tider, eller nej det var inte så härligt för dom hade inte pistat och det fanns inga liftar. Rune den store fick köra upp oss med skoter och sen fick vi åka så långt det gick. Snart så, snart kan vi åka skidor på riktigt. Härligt att dom ligger si så där 6 veckor efter alla andra skidanläggningar i Sverige. Jag vill gifta mig med Dundret..host. Vi skippade storfjället och körde till Sveriges flackaste backen, Liikavaara. Den är som en fotbollsplan och tänk er att vi brassat ner för den backen i 80 knyck, inte illa vallat där inte ;)

Jag fick en julklapp av min tränare idag. En skitsnygg kaskmössa, Anita är så snäll. Jag tror att Sara och Sofie också ska få likadana så att vi ser ut som riktiga färgklickar i backen. Yeah, Skidgymnasiet Gällivare har snyggaste outfiten i skidvärlden.


Nattha var överlycklig! :)

Bilder från idag. Lite blåsigt på Dundret men härligt att se att det snart är åkbart!


Kolla min vandrande pinne. Den har blivit skitstor och äcklig, huj!

Knarkarens högtalare har tydligen gått sönder eller så har han däckat för det är helt tyst där uppe. Men jag ska inte klga, inte det minsta.

Imorgon går jag på jullov, marry christmas everyone. Iväg till Tärnaby på söndag och sen till Åre på onsdag, tävling är det som gäller. Nu ska jag kila på tyngdlyfting och jag har släpat med mig Nattha så nu ska vi lyfta vikter och lära henne lite teknik. Bye!

Min granne...ja vars ska jag börja? Han är hög precis hela tiden, och jag menar HELA tiden. Dom få gångerna jag har sett han i trapphuset har han sluddrat om det ena och de andra medan jag har sprungit in i lägenheten så fort jag kunnat. Den resterande tiden som han har befunnit sig i sin lägenhet har han mest troligt rökt hasch, snorttat kokain eller knaprat piller. Ambulansen var där en gång och hämtade någon av hans knarkande vänner, hon eller han kanske ligger i jorden nu men det är jag ovetande om och tur är kanske det. Jag bryr mig inte om han knarkar eller inte för det är ju han som dör en vacker dag och jag som får en ny granne. Idag när jag kom hem från skolan hörde jag nått dånande och konstaterade att det var min granne som säkert fått nya högtalare eller nått liknande. Jag gick iväg till Sara klockan 4 på eftermiddagen och vad tror ni jag möts av när jag kommer hem igen klockan 8? Jo ännu högre musik, denna gång riktigt hög musik. Jag hör vad han lyssnar på och jag hör vad han och hans vänner säger för dom måste skrika så mycket. Jag hade kunnat ha ett eget party här nere och lyssna på samma musik som han för det är helt galet vad högt han har. Allt knark måste ha bedövat hans öron eller nånting för det här är inte normalt. Väggarna skakar och om jag sätter ner fötterna på golvet är det som att stå på en vibrationsmatta. Och han hade väll kunnat göra det lite bättre och sluta lyssna på samma jävla låt hela tiden, she's nothing like a girl I never seen before.. Nu och för alltid min hatlåt!! HE IS KILLING MEE!

This is my feelings!


Det här är jag från och med nu och tre år framåt, bäst att jag börjaar vänja mig redan nu...

Jag sitter och kollar på ophras show i stor brist på annat att göra. Det handlar om tjocka människor, och nu menar jag 500kg människor, som gått ner typ 420kg och sen gått upp allt igen. Helt sjuukt, aja inte så intressant men det var lite äckligt måste jag säga.

Igår blev det skoldag, träning och "glöggkväll" med Sara men hon påstod att hon inte gillade glögg så jag satt och sörplade glögg för mig själv medan jag hörde Sara knapra på mandlar. Det var en fin glöggkväl hade jag och Sara.

Ja hur ska jag sammanfatta den här dagen så kort som möjligt? Jag kan ju börja med att säga att jag är i Funäsdalen och har tävlat GS idag. underlaget var kanon och allt stämmde ända tills jag nästa var i mål, men bara nästan i mål. Tre käppar från mål kraschar Karin, Karin kraschar och får inte åka andra åket. Faan, det är allt jag kan säga, hade kunnat säga tusen olika ord för hur jag känner men besvikelse och frustration var det som vägde mest bland mina känslor idag. Som om inte det var nog, när jag kom hem och skulle göra i ordning mina bästa skidor för tävling imorgon märker jag att dom har gått sönder. Jag fällde en tår ska jag säga, ännu mer frustration måste min kropp ta emot. Skidorna är dom bästa jag har och så har dom gått sönder, skroten here they come. Nej men det är bara bryta ihop och komma igen... Är det någon som har ett tips på hur man slutar ta sönder skidor så finns det ett kommentarfällt här nedanför ;P


Det var bara valla mina nya skidor och hoppas på bättre tider imorgon.


Mina känslor när mina käraste ägodelar plötsligt försvann från mig :(

Frågan är vad jag ska göra nu.. kanske duscha och räkna några mattetal. Vi bor på ett vandrarhem som inte har någonting, riktigt tråkigt var det.